fuck yall.
En kär vän sa en gång till mig att mitt ständiga sökande efter lycka och impulsivitet inte kommer göra mig lycklig i längden. Sökandet kommer bara göra mig mer och mer olycklig, till jag hittar någonting som faktiskt drar ner mig på jorden. Måhända att han har rätt. Jag vill inte åka ifrån London. Jag är lycklig här, jag har de finaste vänner man kan tänka sig, den roligaste perioden jag någonsin haft och jag älskar staden. Trots detta, kan jag inte stanna. Det finns något annat som ska upplevas. Kanske var det detta min visa vän menade. Strävan efter prefektion och någonting bättre. Men jag måste vidare, så är det bara. Någonstans måste det som skall dra ner mig på jorden finnas. Right?
Nu, middag med mina gurls.
Du är lite som det här citatet av Kate Moss:
"My mum once said to me 'you cant have fun all the time' and i said 'Why mum, why the fuck can't i have fun all the time?"
♥
